Jobbiga saker på bakfyllan #1

Jag äter bara pizza när jag har varit på fylla och känner mig risig. Oftast känner jag mig svag och snurrig. Då brukar jag beställa en margarita med isbergssallad och kebab. Danny menar på att "det är ju för fan en kebabpizza", men det är det då fan inte alls.
Det är en margarita med isbergssallad och kebab. Det är min favvo.

Efter processen att sätta på sig någon form av klädesplagg och därefter traska till pizzerian för att sedan vandra tillbaka och sätta sig på bingen, med besticken i högsta hugg, redo att hugga in.
Då ska man börja slicea upp den där monsterstora pizzan. (Det här är då inget problem för de som redan beställt slicead pizza, men det glömmer jag alltid.)

Man ska hitta en ordentlig köttkniv för att sedan använda muskler och slita och svettas för att få i ordning skiten. Kanske skär man igenom kartongen och det spills sås på lakanen. Kanske tappar man kontrollen för en sekund och tjoffar iväg lite kebab eller sallad på golvet eller i sängen.
Och allra troligast blir slicearna inte alls bra. Olika stora eller fula fyrkanter.

Under tiden man kämpar med kniven och lägger sin allra sista energi på att slicea så snabbt som möjligt så man kan få kränga kalori- och kolhydratshelvetet börjar pizzan tappa lite värme och förlorar sin nygräddade kvalité.

Kanske att man blir helt utmattad av slice-aktiviteten och man tappar den där "äta-all-pizza-i-världen"-feelingen och man känner sig inte alls lika exalterad över den där 80 kronors degen med lambi-lamm på.
Livsgnistan börjar se tveksam ut för en stund liksom.

Vet inte riktigt, men själva poängen som jag vill komma fram till är;
Det är så jävla jobbigt att slicea pizza när man är bakfull.


Allt gott!
Elwira