Allt är bara en besvikelse liksom

Jag lever liksom

Jag har allt och inget att skriva. Det är liksom lite konstigt just nu. 
Är inte riktigt på banan.
Dagarna går åt att jobba, träna, sola och lyssna på Harry Potter på ljudbok. 
Och att tänka. 
För jag har blivit djupare än någonsin. 
Jag har börjat fundera och jag funderar fortfarande. 
Jag saknar er fina människor som faktiskt värmer upp mig men som jag kanske ibland glömmer bort. 
Eller som bor långt från mig. 


Var bara det liksom. 
E

Ikväll tänkte vi spela lite skivor på Ish Club. Typ lite. Älska lite med mixerbordet. Både jag och Elwira. 

Just nu är jag inte nervös och det känns inte alls bra. Man bör vara semi-nervös för ALLT. Då går fasen allt bra. Faaan. 

Nu ska jag och Thomas ut och morgonpromenera och äta frukost. Han pratar väldigt mycket idag... 

Fick precis en uppenbarelse. Jag kommer vara riktigt ful på mina framtida bröllopsbilder. Skit också








V

Man vet att man inte är kär i sitt ex längre när man inte hoppas på att träffa på honom när man är skitsnygg.

1 Februari

Emma fyllde år igår. Självklart bör det firas med lite coctails och rumpskak. Först går vi till Nichol&Son och dricker lite Margaritas och bestämmer oss sedan för att springa över till en negerdunkklubb, som enligt egen utsägo skulle spela ljuva toner från de spanska kontinenterna. Men icke!
Vi kommer dit. Det spelas RnB musik som får det att rycka i torrjucks-musklerna. Tjejerna ser ut som slampor tagna från vilken smutsig musikvideo som helst och killarnas utseende var en blandning av Gunther och Snoop Dogg. 
Det var längesen jag kände mig så malplacerad. Det var pinsamt. Smutsigt och man fick säkert klamydia på köpet. 


Vi gick hem. Världhistoriens kortaste utgång. Runt tolv är vi hemma. Ost, kex och sex and the city.