Ni vet den där känslan som brukar komma smygandes en gång i månaden för oss flickor? Man känner sig ensammast i världen, fulast på sin gata och tråkigaste i umgängeskretsen. Precis så känner jag mig just nu.
Elwira har flytt pisskalla Oslo för att få manlig närhet (SEX!!!!!!) och gå till doktorn för att se till så att står rätt till i kroppshyddan. Med andra ord, har hon lämnat mig helt ensam och övergiven. Fan, kom hem nu!
Ska söka tröst hos mina små bröst och somna i fosterställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar