God onsdag

Jag och Viktoria har delat rum i snart fyra månader nu.
Varit med varandra konstant, förutom när någon är på jobb eller med respektive man.
Det har varit påfrestande. Många gånger har man fått bita i kudden av irritation, men tusen fler gånger har man varit äckligt tacksam att efter en pissig dag, ha sin bästa vän att komma hem till.
Det är inte alltid så att det är konstant hängande.
Utan oftast är vi själva fast tillsammans. Det känns väldigt bra.

Jag har fått ett bakslag. En käftsmäll och har mått skit de två sista dagarna.
Och för det har Viktoria bara gjort det hon vet att jag behöver.
Pratat och frågat om mig och gett mig närhet och kärlek.
Hon har gett mig massage, kramar, komplimanger, positivitet och energi.
Hon har tryckt ner sig bredvid mig i min 90-säng och bara legat nära.
Nu kommer vi inte ses på åtminstone 10 dagar.
Känns på riktigt helt förjävligt.