Jag har funderat hårt och länge på uttrycket "vild och skild".
Vild och skild.
Stereotypen och standarden är den klassiska 40-åriga medelålderskrismorsan som helt enkelt får nog av sin kvällsmatsfeta, aptråkiga man och bestämmer sig för att ge sig ut i världen för att leta efter något nytt. Något annorlunda.
Någon ny att knulla med då sexlivet för länge sedan hade blivit lika spännande som cancer.
Tillsammans har dem barn, hus, bil, lån och jävligt mycket möbler från IKEA som måste delas upp.
Men nu är det dags!
Hon har bestämt sig.
En lägenhet ska införskaffas, kaggen och fläsklåren ska reduceras och vänner ska man hitta ett par också.
För nu är hon vild och skild!
Lägenheten kommer inte ligga så långt ifrån ex-maken för att inte göra det så komplicerat för barnen och för att underlätta "varannan vecka"-konstruktionen.
Power-walksen med de nygamla vänninorna från högstadiet eller gymnasiet blir rutin och det här delas med världens genom Facebook.
Tacka Gud för Facebook.
För nu kan alla se hur lycklig, härlig och singel jag är!
När barnen är hos ex-man slår vi klackarna i taket på fredagkvällarna!
Hallå! Jag är vild och skild!
Antalet flaskor vin som konsumeras på en månad i det nya livet är trippelt så många mer än på år i hennes gamla.
Ta på sig halvklack, strumpbyxor och för mycket läppstift för att sedan trängas med likasinnade människor på en schlagerbar med inslag av rockklassiker.
Hon letar upp någon ny att få lite värme och närhet av.
Troligtvis en gammal bekant, skolkamrat, jobbarkompis, granne eller chef.
Smoking hot sex får hon och hon är lycklig.
Det här är standard och det här har jag tänkt på idag.
Och jag tycker faktiskt att det är lite fint.
En smula sorgligt, men fint.
10 poäng för viljan, energin och tålamodet för er som får allt att gå ihop!
Jag höjer glaset för er singelmorsor som kämpar på!
Heja heja!
Trevlig måndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar