Vemodssöndag

Jag sitter på samma ställe som jag gjorde för tre år sedan.

Samma tid och med samma cigarett i handen sitter jag på samma balkong.

Men med en annan hårfärg.

Vemod och nostalgi över den ungdom som format min själ.

Och med mina tankar vilandes hos oss.

Du brinner inom mig och jag vet att elden snart kommer övergå i glödande aska, men aldrig slockna.

Med dig hos mig var du trygghet och jag tror att du var mig övermäktig.

Jag älskade vår kärlek men jag kunde aldrig fånga den.

Vi har bestigit lika många berg som krig vi stupat i.

Nu lämnas en era av osäkerhet och tonårsgräl och vid ett vägskäl i denna vackra morgon går vi ifrån varandra.

Kanske för en stund men troligtvis för all framtid.

Med skräckblandad förtjusning fascineras jag av den resa som vi kallar Livet.

Ser du skönheten i det?

Sommaren, som vi hånade, påminner faktiskt om oss nu.

Men det hade sin charm på sitt sätt.

Nu ska jag gå och du med.

Jag hoppas du blir lycklig,

- från 2010-05-31 -