Jag kan tycka att det är skönt att vara kissnödig och går gärna och drar mig för att gå och kissa. Känner att det är lite gött att hålla sig tills man får lite ont i magen och det börjar klia i benen. Så att det nästan blir lite panik och man får liksom rycka av sig brallorna när man slutligen ska kissa och det blir liksom sånt där toksprutskiss.
Det är inte så att jag tycker om den här panikkänslan när man tänker att ”alltså, nu kommer det fan!”, utan det är bara så jävla trist att avbryta något man är uppe i. Det blir som en paus eller avbrott. Man är inne i en sinnesstämning som kan vara sjukt najs och så måste man avbryta för att göra något som man lika gärna kan göra om en timma eller två.
Anledningen till att jag skriver om det här är för att jag är inne i ett sånt härligt mysmode och dessutom är jag skadat kissnödig. Och så kom jag inte på något vettigare att skriva om.
Var bara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar