Du och din elefant

Avundsjuka, irritation över något eller orättvist riktad avsky mot någon.
Jag blir fascinerad över hur något så fult kan vara så humant och naturligt.
Svartsjuka har smutsat ner mitt förflutna och har resulterat i miljontals onödiga dispyter och fights.
Smaka på ordet. Låt det liksom passera dina läppar högt ett par gånger.
Svartsjuk. 
Finns bara negativiteter i det pissordet. Korta stavelser. Svart och sjuk.
Svartsjuka är en sjukdom som man inte kan beskylla någon annan för uppkomsten av.
Den börjar och slutar hos dig. Punkt.


Svartsjukan är din egen osäkerhet och stryker omkring med dina tankar om dig själv.
Den värmer upp bredvid avbytarbänken och är ständigt redo att så fort din självkänsla ger vika springa in på planen med långa, hastiga steg och briljera i din match.


Den får dig inte bara att må som en påse skit, den får dig också att se ut som en.
Den får dig att lägga dina tankar, din själ, din tid och din energi i något som inte ens existerar.
Den gör dig sjuk och olycklig. Den gör dig till en fett oskön tjej. 


Varje dag i ett långt tag har jag motarbetat svartsjukan genom att arbeta med det jag saknade hos mig själv.
Att istället för att ignorera elefanten i rummet så erbjöd jag honom att sova i min säng och frågade om han ville ha en hallon-smoothie.
Elefanten finns där och han kommer inte att försvinna även om man vänder ryggen till.
Jag valde att tycka att elefanten ändå är ganska okej.
Han kanske är stor som fan, skrattar gällt och luktar nyöppnat köttbullepaket, men han är en del av mig och han kommer inte att försvinna.


Det handlar om att gilla läget och sluta markera begränsningar och problem.
Nu tänker jag knappt på elefanten, men då och då kommer han över mig och då skickar jag honom lite kärlek och fina tankar. För kärlek är najs. 


Det är nog ändå ganska pretentiöst, men alla har elefanter i rummet.
Hur gör du och din elefant?